Viggo är här ❤

Vecka 38

Idag går vi in i vecka 38 😃 Så nu räknas bebis verkligen som helt färdigbakad och får gärna komma ut precis när han vill. 

Har fortfarande inga problem som gör mitt liv jobbigt, förutom foglossningarna. Sover som en stock och mår för övrigt bra och har bra med energi 👍 Har slutat jobba vilket gör det lite lättare att ta det lugnt. Eller där ljög jag för jag jobbar faktiskt lite hemifrån 😉 

Det känns spontant som att de sista veckorna kommer bli väldigt långa, för det känns som att tiden seeegar sig fram. Eftersom jag bara kommer va hemma också så kommer jag nog att klättra lite på väggarna. MEN det får vara så, för snart kommer min prins ut till mig ❤

Vecka 37

Vecka 37 är här 😊 Var hos BM imorse och allt såg som vanligt väldigt bra ut 👍Vi gick igenom min graviditet lite snabbt och skrev ihop en sammanställning till förlossningen 👊 Det börjar bli riktigt nära nu. Så sjukt taggad på att få föda min son och få träffa honom för första gången. Han är så efterlängtad ❤ 

Jobbade min sista dag idag inne på jobbet, så från och med nu jobbar jag bara hemma som support och extrahjälp. Ska bli så sjukt skönt att äntligen känna att jag har tid och ork att lägga på annat. Som t ex att packa förlossningsväskan och göra klart de sista små detaljerna här hemma. Sova när jag vill ska också bli skönt 😄 

Vecka 35

Upp och ner är väl ledorden för dessa veckor 😊 Men mest upp. Har haft ett par tuffa dagar men måste säga att jag överlag är sjukt nöjd med min höggravida kropp. Än så länge sover jag nätterna igenom, har inga sura uppstötningar, inga magbesvär och ingen ond rygg som besvärar mig. Bebis är snäll mot mig och gör inte illa mig så ofta 😅 Jag kan äta stora portioner och äntligen har foglossningarna börjat ge efter lite. 

Sover vissa dagar och lyckas aldrig riktigt vakna, men som tur är så kan jag jobba när jag vill 👍 Om två veckor går jag officiellt på mammaledighet 😁 Känns sjukt .. Men så välbehövligt och skönt. Gick även upp för mig att bebis kan komma om mellan 3 till 7 veckor. TRE veckor 💩 Men jag är så sjukt laddad och redo inför lillkillens ankomst och känner mig ganska färdig med att vara gravid nu 😋 

Vecka 34

Igår och idag har varit jobbiga dagar tyvärr 😏 Heeelt slut i hela kroppen och orkar ingenting. Idag vaknade jag 8, somnade om till 11, åt en macka och sov till 15. Smärta i nedre delen av magen konstant och huvudvärk 😣 Bebis har rört sig konstant heela dagen vilket är helt underbart men också utmattande då jag får känslan av blåmärke i hela livmodern. Så ja, idag klagar jag lite. Allt gör bara ont… Allt!!!! 

Vecka 33

Gick in i vecka 33 i tisdags 👍

I alla appar står det att man nu borde känna sig tung, trött och otymplig på alla vis,  men som tur är så gäller de inte mig. Just nu iallafall 😁 Mina foglossningsproblem är som bortblåsta och jag är rörligare än jag varit på flera månader. Jag har energi och kan göra flera saker samma dag utan att trötta ut mig. Det känns sååå skönt att äntligen kunna hålla på med min underbara häst igen ❤ Han blev så glad igår när jag kom ut till honom och faktiskt gav honom ett träningspass och inte bara en morot 😊 Det som man tog som en självklarhet innan är lyx idag.

Jag känner att min gravititet såhär långt har gett mig en annan syn på daglig smärta. När man lever ett liv med en helt fungerande kropp så reflekterar man aldrig över vad som skulle hända om kroppen helt plötsligt sa stopp. Man bara gör och tar det för givet att man kan rida, springa och tömma diskmaskinen och uppskattar inte att kroppen bara ställer upp. Men när man får ont hela tiden, varje dag, vad man än gör – vad gör man då? Jag jämnför inte mina foglossningar med att någon har kroniska smärtor, men jag har fått ett smakprov på hur det känns och jag måste erkänna att jag i framtiden kommer uppskatta min smärtfria kropp och min rörlighet en hel del mer och inte bara ta det för givet. 

Vecka 32

Senaste veckan har mina höfter varit snälla mot mig. Jag har kunnat gå med hundarn, hålla på lite med min underbara häst och handla. Känns skönt att få lite små pauser i all smärta 👍 

Känner dock att jag måste börja dra ner på tempot ytterligare. Har haft sammandragningar som kommer oftare och oftare, antagligen på grund av stress. Det är stress från jobbet vet jag så jag måste prata med min chef och be honom ge mig mindre att göra. Har en lååång att göra lista och känner hela tiden att jag inte hinner med och puttar fram grejer. Inget är viktigare än min prins ❤ 

Vill avsluta med att rekomendera en serie på HBO. Westworld – så jävla braaaaa 😁

Söndagsmys

Ja det blir mycket mys här hemma nu eftersom jag inte kan göra mycket annat pga foglossningar😊 Detta är såklart till hundarnas stora förtjusning. Ligga och sova med mamma i soffan är bäst ❤

Att vecka 29-32 ska vara veckor där bebis växer väldigt mycketär verkligen inget skämt 😁 Mina revben och magsäck kan gå i god för detta. Dagarna spenderas med att ligga raklång i sängen eller på soffan för att lindra trycket mot revbenen en aning. Magen har börjat få en mer hög form och inte bara rund som innan. Dock är mitt omfång samma mått som för 3 veckor sedan så han växer bara uppåt i magen och inte utåt. Ett par småbristningar börjar också synas denna veckan. 

Men inget av detta gör något alls. Min lilla son får tära på min kropp allt han vill, sålänge han mår bra 😍 Men snart vill jag ha dig ut i mina armar ❤

Gravidsymptom

Jag är så oerhört glad över att få äran att vara gravid. Jag njuter verkligen av att känna min lilla kille sprattla, puttas och sparka. Men…just nu har jag väldigt ont 😣

Mina foglossningar gör att jag inte kan gå mer än typ 50 meter. Går jag mer så känns det som att mina höfter går i 1000bitar och som att någon stuckit en kniv i vänster höftkula. Ovan på det så har jag fått halsbränna och världens förkylning 😏 

Efter 3 år av försök att komma dit jag är idag så känns det fel att klaga, men även en stark människa har sina dåliga dagar.. Att känna sig som en belastning och att man inte gör någon nytta är inte kul. Fast nytta gör jag ju eftersom jag bakar bebis ❤ 

När jag känner mig såhär så brukar jag tänka på alla er som fortfarande försöker, väntar, misslyckas och gör försök efter försök. Ni som fortfarande lever i den ovishet och terror som jag levde i för 7 månader sedan. Det får mig inte att må bättre men det får mig att känna mig mer ödmjuk för min egen graviditet. 

Vecka 30 – förlossningen

Ja nu är det bara 10 veckor kvar. Kan inte förstå vart tiden tagit vägen 😊 Snart får vi se vår lilla pris ❤

Tankar kring förlossningen har börjat dyka upp nu också. Eller jag har väl funderat ett tag, men det har varit så långt kvar att man inte riktigt tar till sig tankarna. Mina tankar är iallafall att allt kommer gå bra som tur är. 👍 Jag är faktiskt inte minsta rädd och ser fram emot att få krysta ut mitt barn. Är jag tokig som känner så?

Jag tror att anledningen till att jag kan känna såhär är att jag känner mig himla säker. I Sverige har vi ett enormt skyddsnät om något skulle gå fel. Högutbildade läkare, övervakningsinstrument, kontroller och prematur avdelning. Så om det blir akut kejsarsnitt så känner jag mig trygg i de. Sen så är det ju helt otroligt vad en kvinnas kropp klarar av. Min kropp har gjort en bebis av ett ägg och en spermie. Utan min delaktighet har den gjort hjärta, lungor, ben och armar precis som det ska vara. Den har gjort en ryggrad med nervbanor och blodkärl och även skapat ett perfekt litet ansikte. Om kroppen är kapabel att göra allt detta, så borde det vara en liten grej att krysta ut barnet 😁 Så tänker jag. Jag litar helt enkelt på min kropp och att den kommer sköta allt helt perfekt utan att jag behöver något mer än att andas genom den smärta som skapas. Tänker man efter är det en väldigt vacker smärta eftersom det är pga att barnet vill ut, och det vill ju jag också att han ska. Blir jag spänd och rädd kommer det bara motverka det arbete min kropp gör och de vill jag verkligen inte 😊 

Jag tror även att jag känner mig så trygg eftersom jag och min man är världens bästa team. Vi kommer arbeta oss genom värk för värk och han kommer att finnas där för mig mentalt när mitt eget huvud sviker. Han är lyhörd och älskar mig så galet mycket att han hade gjort vad som helst för mig. Denna känslan är så underbar att ha och vad kan då gå fel?❤